Starkt ord, jag vet. Men lyssna på detta:
Den 5 augusti i år tog jag bort min pstav. Hämtade samma dag ut nya ppiller.
Fick ut för tre månader som det brukar vara när man provar nya hormoner. I början av oktober tänkte jag när jag previs hade börjat på min sista karta att jag går och hämtar ut resten av mina piller för året så har jag det gjort. Det blev ett nej på apoteket. Min barnmorska hade skrivit ut ett intervall om tre månader. Då tänkte jag att jag får komma tillbaka till apoteket i slutet av min karta, eftersom det bara är 28 pillar på varje karta.

Idag åkte jag till apoteket igen, jag har 7 piller kvar. Apoteket sa nej igen. Så jag ringde nyss till kvinnoklieniken för att prata med dem. Då är det tydligen så att på fredagar vid denna tid så finsn det inte någon att prata med, bara om det skulle vara akut. För jag får inte hämta mina piller förns den 5 november. Vilket betyder att jag är utan piller i över en vecka. Jag kan inte vara utan mina piller i en vecka och idag ska jag åka iväg ett tag. Men jag måste iallafall ringa till mottagningen på måndag morgon kl 7 även fast jag inte kan det för detta är inte akut nog och det finns ingen som kan logga in på datorn och ändra så att jag får hämta ut alla mina piller. Jag hatar piller. Jag måste sluta med dem.

Inte tänker jag vara på kvinnokliniken något mer heller. Jag ska börja gå privat.