På bussen till Vagnhärad satt det en ung mamma med henes dotter i knät brevid mig.
Dottern satt inte still och mamman gjorde allt hon kunde, tillslut vände dottern (Amanda) sig till mig och säger: "Du har hål i örat" "aa det har jag" sa jag. Så skulle Amanda räkna mina hål.
Så krånglade hon ett tag till och en vände hon sig till mig:
A: Kan inte du flytta på dig så jag kan sitta mellan dig och mamma?
Jag: Klart jag kan.
Och så blev det, så Amanda satt mellan mig och henens mamma som hette Nettan fick jag veta.
A: Vart bor duuuu? Jag bor i Tystberga, och när jag kommer hem ska jag äta tabletter, för jag har ett sår på knät så jag äter tabletter som jag fick av doktorn, men jag får prickar i ansiktet av dom, kolla.
J: Det är ju itne så bra, men du får inte pilla på såren, det är inte alls bra det.
A: Vet du vad mina morbröder heter?
J: Nej det gör jag inte.
A: Det trodde jag inte heller.
N: Ska vi åka till stallet när vi kommer hem Amanda?
A: Jag har en egen häst, hon heter Lady.
J: woooow
A: Varför köper itne du en häst om du nu så gärna vill ha en? (Här är hon jätte stöddig...)
J: Jag hade häst när jag var liten, så det så.
A: Vad hette den? Hur såg den ut?
J: Den hette Skipper och var svart/vit. (Egentligen var Skipper mion grannes häst, men det vet ju inte hon)
A: Jaha, men min är bruuun med en vit fläck i pannan. Men nu ska vi gå av, hejdå, vi ses!

Den där ungen var så jäkla sööööt! Jag och henens mamma kunde inte sluta skratta när vi lyssnade på henne. Dt var nog den roligaste bussfärden jag haft på länge! Amanda var 5 år och var precis som mina syskonbarn, helt jävla underbart!