Jag har äntligen skaffat mig en ny underbar mobil!
Jag har suktat efter denna i flera månader, och nu är den min!

En HTC Hero, i brunt har jag köpt.
Riktigt grym och skön att använda.


[Bild från Google]

I alla år har Pernille varit Ginas modell. Men för ett tag sen ploppade det upp en brunett också. Jag trodde det var för att ha två olika modeller till olika plagg och för att få lite förnyelse.

Men så är det inte. Pernille ska nu lämna Gina Tricot och ersättas av Emanuela De Paula. Hon är 12 år yngre än Pernille och kommer från Brasilien.

Vad tycker ni? Kommer ni sakna Pernille, eller ska vi ge Emanuela en chans?


[Bild från Sofies Mode]

Nu har jag tröttnat på vintern och igår fick jag hem lite snygga kläder jag köpt till sommaren.

Dock kan jag bara visa mina nya skor som jag köpte på Ellos, resten måste hållas hemligt ett tag till.
Skorna kostar 199 kronor och är helt underbara! PAssar till allt och funkar i alla lägen.

Nu är det tredje dagen, typ, efter operationen ochjag kan se. Det är grumligt och så, men jag kan iallafall öppna mina ögon. Det är en jättekonstig känsla och jag får lite ont i huvet av att titta hela tiden.

Igår var jag i Norrköping igen och tog bort bandagelinserna, mina ögon hade läkt jättebra sa dom och det var ju skönt att höra. Dom sa att jag skulle sova när jag om hem, men på kvällen skulle jag börja kolla och blinka mycket, för jag hade den gamla hornhinnan kvar på ögat som skräp, och det skulle bort.

Vi tog en promenad till ica igår också, när det var mörk ute, typ vid sex tiden. Jag hade solisar på mig och kände mig helt korkad. Jag blundade hela tiden, för det är jättejobbigt med starka lampor, så oj vad jag var ivägen på ic. Och alla kollade på mig som om jag var blind.

Aja, om några dagar kan jag kankse se lite bättre och jag längtar!

Igår var jag ju som sagt i Norrköping där jag genomförde min laseroperation.
När jag kom dit fick jag en lugnande tablett som jag blev jättelullig av, det är inte lätt när man aldrig har varit berusad, jag blev jättefnittrig.
Efter en stunds väntan fick jag träffa läkaren som skulle utföra operationen, han gjorde en sista koll på mig, sen fick jag vänta på sköterskan. Hon tvättade rent mina ögon och hjälpte mig att sätta på mig en sån där ful mössa, ni vet.

Sen visade hon in mig i behandlingssalen och jag fick lägga mig ner på en brits. De tejpade för mitt ena öga och hade bedövnings- och antibiotikadroppar i de andra. Sen fick jag spärra upp ögat så de kunde sätta i en klämma så att jag inte kunde blinka. sen fick jag kolla på en punkt medans de tröck fast en ring på ögat som de sedan fyllde med en alkohollösning. alkohollösning luckrar upp det översta lagret på hornhinnan som de sedan skrapade bort med en skrapa. Efter de la de mig under laserbehandlaren och efter ungefär 10 sek var det klart.
Sen var det samma prosedur igen med andra ögat.
Direkt efter operationen kunde jag se, det var dimmigt men jag kunde se!
Sen åkte vi hem och då började det göra ont i ögonen. ni som har linser vet att om man har i dem för länge så svider de, så känner jag hela tiden. Just nu mår jag bra, det är bara ögonen som svider och rinner. De är även väldigt svullna.

Robin tar han om mig och han är en ängel för de. Jag kan nämligen inte öppna mina ögon, så nu vet jag hur de skulle vara att vara blind. Det är lättast att äta mat med händerna. 

Det är bara två dagar kvar tills jag äntligen ska operera mina ögon! Tiden har gått lyckligt fort och jag vet knappt vart jag ska ta vägen!

Lyckorus!

På aftonbladet kan man läsa att huvudrollsinnehavaren i tvserien "Dexter", Michael C Hall har drabbats av canser.
Det är Hodgkins sjukdom och den är botlig. Cansern sitter i lumfsystemet, och är farligare för personer över 40 år. Michael är 38 år.

Tur för honom att det går att bota, han kommer även vara med på Golden Globe-galan i helgen och jag hoppas han tar hem lite priser.

Nu är äntligen revyn slut för i år.
Sista föreställningen var igår, och det gick så toppen bäst! Alla bjöd på sig själva mer än innan, och det vart så mycket bus att aktörerna på scen vek sig dubbla av skratt.

Så ska det vara varje gång tycker jag.

Idag var det stora städ dagen. Men min loge städade jag igår, så jag hjälpte till på scenen istället. Fixade med alla sladdar, bar bort skräp, och sånt där allmänt plock som måste göras. Men efter tre fyra timmar orkade jag inte vara kvar längre, och då var det fortfarande ganska mycket kvar att göra.

Det är helt sjukt vad mycket saker som behövs för att få allt att gå ihop. Jag blir lika chockad varje gång.

Bilder från revyn kommer